När man är ung är det vanligaste argumentet till att inte bli vegetarian att "man inte vet om man får för föräldrarna". För när man bor hemma blir man automatiskt beroende av föräldrarna och det är logiskt att man äter samma mat som resten av familjen. Det är inte heller lätt att som ung tas på allvar när man framför sin åsikt, kommentarer jag personligen fått är "men gumman det där är väl bara en tonårsrevolt", "men en prinskorv kan du väll iallafall äta", eller den klassiska "men du är väl inte ALLERGISK mot kött?"
Anledningen till att jag tar upp det här är att detta ifrågasättande av veganism alltid når sin kulmen kring jul. Det kanske är mest därför att då samlas en stor skara människor och en enorm mängd mat ska lagas, vilket gör det oundvikligt att den vegetariska kosten inte tas upp som samtalsämne. Men samtidigt så är det viktigt att stå på sig även om en äldre släkting hånar dig så fort du säger något.
Det som kan göra mig så irriterad är att jag aldrig har hånat någon som inte är vegetarian, jag har alltid accepterat det även om jag kanske inte har hållit med gällande åsikter. Ändå så är det jag som blir skrattad åt, men så är det kanske om man råkar vara ung och engagerad - samtidigt.
/Linnea
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar